Du som har ett öra mot rälsen när det gäller AI har säkert inte missat den färska MIT-rapporten som visar att 95 % av alla AI-initiativ i enterprise-världen misslyckas. Sverige och Norden ligger dessutom långt efter när det gäller GenAI-investeringar. Nästan allt som görs stannar vid PoC eller pilot. Resultatet blir att istället för pang för pengarna får vi en växande kyrkogård av pilot-lösningar som aldrig lyfter, men som ändå kostar pengar i drift.
Så varför händer det här?
Tekniken utvecklas snabbare än kulturen.
Organisationer investerar 90 % i algoritmer och tech men bara 10 % i människor och processer. Det är ofta där som AI-initiativ dör eftersom AI, som så mycket annat, inte är ett IT-initiativ. Det är ett förändringsinitiativ och då måste organisationen ha förutsättningar för att kunna och vilja förändras.
Ledning och IT drar åt olika håll.
Ledningen vill visa initiativförmåga och skriker “Go!” medan IT och säkerhet håller hårt i bromsen och funderar över om man ens kan och vill släppa in AI. Det är svårt att bygga och skala något som inte är sanktionerat genom hela organisationen.
Affärsvärdet glöms bort.
Förvånansvärt många projekt startas utan tydliga use cases eller business cases. Då blir det utmanande att få ledning och organisation med på tåget och att veta om lösningen tillför något verkligt värde.
Men det mest slående var ändå grundtonen. Det pratades överraskande mycket om misslyckanden, bristande ROI och uteblivet värde. Även om jag själv ibland kan efterlysa ett lite mer nyktert perspektiv på AI-revolutionen så håller jag inte riktigt med om att uteblivna avkastningar och avsaknaden av större, revolutionerande, produktionsatta lösningar är särskilt konstigt i den fas vi befinner oss.
GenAI, för att inte tala om potentiellt kommande AGI, är ett stort paradigmskifte med helt nya sätt och verktyg att göra saker på. Alla stora tekniska skiften genom historien som elektricitet, internet och mobilitet har krävt sin utforskandefas. Den fas där vi inte kan så mycket, där allt är wow, hype, experiment och ofta intetsägande floskler som “We are shaping the future”, “We’re in the driver’s seat of the AI revolution” eller “AI is in our DNA”. Utan den fasen kommer vi aldrig fram till nästa. Det är här vi lär oss och tillåter oss att misslyckas snabbt och stort för att i nästa fas kunna bygga större och bättre.
Det viktiga är att vi inte förväxlar utforskande med leverans – eller skryt med substans. Om vi vill ta nästa steg in i en fas där vi undviker ännu en generation av AI-zombier och istället bygger hållbara AI-lösningar som skapar värde och avkastning behöver vi börja prata mer om förändringsledning, processer och affärsnytta istället för att stirra oss blinda på tekniken.
