Techbranschen har länge välkomnat förändring. Jag har jobbat i branschen tillräckligt länge för att minnas när vi till exempel ersatte Excel, den digitala schweiziska armékniven, med riktiga verktyg, och undrade varför någon motsatte sig. Vi antog att folk skulle klara sig bra (bli mer effektiva till och med) och om inte, så skulle de hitta något annat att spendera sin tid på.
Men nu slår förändringens vindar tillbaka mot oss som jobbar med digital utveckling. Vi som arbetar i branschen och själva predikar vikten av att ständigt byta ramverk, bibliotek och domäner har börjat att påverkas! Det perfekta läget att bevisa att vi kan anpassa oss med ett leende… eller? Inte riktigt....
Öppna vilket flöde som helst och du ser samma diskussioner och oroliga känslouttryck florera:
- ”AI har fortfarande inte ersatt mig!”
- ”Du kan inte bygga Netflix på en timme.”
- ”Än så länge har vi NOLL svulstiga och lönsamma lösningar som kommer från ‘vibe coding’.”
Den här typen av kommentarer är egentligen ett uttryck för något djupare och något så enkelt som osäkerhet. Vår prydliga vision om ett tryggt, linjärt liv sprack inför öppen ridå. Korta planeringshorisonter, snäva budgetar och AI-hajp som jagar snabba pengar skapar en perfekt grogrund för oro. Inte konstigt att AI blir lite av en syndabock. Så låt oss kika lite praktiskt på hur AI påverkar oss som jobbar med digital utveckling.
Vad som är verkligt med GenAI (och vad som inte är det)
Tekniken är redan användbar: Snabbare prototyper, bättre kodgranskningar, hjälpsam PR/commit-text, agenter som letar buggar och föreslår förbättringar och stöd i researcharbete är bara några användningsområden jag tror att många känner igen.
AI är inte en ersättare för utvecklare – ännu (och ingen vet hur länge det kommer att vara så): AI går fortfarande bet på stora kodbaser, spottar ur sig brus och fastnar i ”Jag löste det!”-loopar.
Försök att ersätta utvecklare förekommer: T.ex. Elon Musks projekt Macrohard. Forskningen rör sig redan bortom transformer-modeller mot nya arkitekturer som Mamba, MoE, neuromorfa system, minnesförstärkta nätverk med mera. Utvecklingen kommer inte att stanna bara för att kommentarerna online är bittra.
Inga jobb är immuna mot förändring: Det har krasst sett alltid varit så, vi känner bara att det blir mer personligt nu. Vi ser exempel på hur andra branscher påverkas i stor utsträckning. Danmarks statliga postservice PostNord slutar helt att leverera brev i slutet av 2025 och brevanvändningen sjunker globalt i både USA, Storbritannien, Japan och Kanada. I Polen (och många andra länder) är födelsetalen rekordlåga, vilket nu innebär att antalet skolor minskar och därmed också behovet av lärare.
Hur man hanterar förändringen
-
Håll din tekniska stack uppdaterad, men var selektiv. Välj verktyg som bevisat sitt värde och som hör hemma i ditt område.
-
Pausa från hajpen. Du behöver inte tusen nyhetsbrev. Om ett verkligt genombrott sker, kommer du att märka det ändå.
-
Kör små piloter. Var nyfiken, testa vad som får fäste, och lyft fram det som faktiskt sparar tid eller förbättrar kvaliteten.
-
Gör AI till en lagsport. Dela vad som fungerar, föreslå förändringar, och be om utrymme för experiment tillsammans med kollegor.
-
Välj dina strider. Du kommer inte att vända eller förändra utveckling du inte gillar ensam.
-
Tänk att bubblor spricker, men att förmågor består. Även om marknaden svalnar kommer de användbara delarna av GenAI att leva vidare.
-
Få inte panik. Bra beslut är sällan impulsiva och vi har fortfarande tid att fundera innan vi behöver känna att vi måste byta tangentbordet mot andra verktyg.
Om vi en dag blir ersatta i våra nuvarande roller kommer vi att hitta nya vägar. Det kommer kräva ansträngning och det kommer inte vara smärtfritt, men vi har sagt åt andra att anpassa sig i åratal och nu är det vår tur att göra det, med samma lugn som vi själva förespråkat.
Så för tillfället är mitt bästa tips att fokusera på arbetet, håll ögon och sinne öppna, bygg kompetens och använd verktygen på ett klokt sätt. Eller som Jeff Goldblum påminde oss om i Jurassic Park: Livet hittar alltid en väg. 😉
